???

Jag läste precis att en uppfödare jag sålt ett djur till drabbats av något som gjort att alla djur dött inom loppet av en och en halv vecka. Detta hände tydligen efter att mitt djur flyttat in och misstanke finns att smittan kom från henne. Det känns jätteobehagligt! Det vore ju hemskt om det var mitt fel. Men, ärligt talat så har jag lite svårt att tro det då alla mina marsvin är vid liv och friska. (Förutom de två skinnyungarna då.) Det är verkligen tragiskt vad som har hänt och jag är den första att beklaga.

Sorgligt också att en favoritgris inte finns mer.

Finns det andra som drabbats av något liknande?

God Jul!

Så här ser årets julkort ut. Det var lite svårt att hitta en bild där alla hundarna var med, så det fick bli en höstbild (tagen på min födelsedag faktiskt). I vanliga fall brukar vi klämma ihop oss alla för en julkortsbild, men i år var inte Alice hemma och Majken hamnade på djursjukhuset precis när det var dags, så det fick bli som det blir. Lilla Majken, vår åttamånaders varghund var jättedålig ett tag och fick opereras. Hon hade ätit upp en halv vadderad bh (not mine...) som fastnat i tunntarmen. Hon fick komma hem dagen före julafton. Bästa presenten ever!

Skinny

Sådärja. Då var även skinnyhonan Någon död. Helt obegripligt! Nu återstår tre superfina lakelands och en skinnyhane med fattyeye (fettet sitter i övre ögonvrån på båda ögonen). Spiken i kistan. Avelsplanerna är helt spolierade. Skinnyaveln läggs på is tills vidare.

R.I.P Ofelia

Det är knappt jag tror att det är sant! För tredje gången har "plötslig skinnydöd" slagit till här, och idag var det superfina Ofelia som helt oväntat hittades platt och död i buren. Som jag väntat på att just hon skulle födas... Det känns verkligen som att skinnyaveln är ett kapitel som ska avslutas, men jag har ju trots allt ett par ruskigt fina avelshonor... Någon som vill ta över? Två lakelandhonor, en skinnyhona och en lakelandhane finnes. (Vet inte om jag menar allvar med detta, men just nu känns det verkligen inte kul.) Skinnyn Carl-Johan stannar dock. Han är vår lilla maskot :)

Uppdatering

Äntligen orkade jag uppdatera hemsidan! Lite trix dock med den senaste kullen då det inte är helt lätt att se kön på dem ännu, men idag är jag ganska säker på att det är tre honor och en "mittimellan". Namn har de fått i alla fall och den som är nyfiken kan kika in på hemidan (länk i högermarginalen).

Beslut

Vis efter nattens sömn stod det klart hur det blir med kistautställningen. Det blir ett seniordjur i ras 1 + 2. Mer tillåter inte ekonomin just nu. Nu kommer jag ha tid över för övriga mässan och för att hjälpa till med utställningen. Plus att jag nu har all tid i världen (nåja...) att trimma ordentligt.

Att jag i lördags kväll svor på att jag aldrig mer ska köra i mörker har jag redan glömt ;)

Badelunda

Gårdagens utställning utanför Västerås var himla trevlig! Tyvärr blev inte resultaten så trevliga, bara 85 - 87 för alla fyra utställda grisar (Yohannes fick 85 med avdrag på pres. pga ett märke efter en böld). Kenny, som gjorde utställningsdebut, fick goda omdömmen vilket kändes bra eftersom jag varit lite osäker på hans färg, men den var bra.

Yohannes fick aggera julskinka i maskeraden som han vann. Han lockade till en del skratt ;). Har man en knasig matte som griljerar en kostym åt sig så...

Roligast var nog att Ixias lilla buffhona på 5,5 månader blev bis1 ! Kul med en self i toppen!

Blev av med fyra smågrisar igår också, så nu är det bara de två skinnyhonorna som är kvar av senaste lakelandparningarna. Honan med det fina huvudet som hade en sned tass har inte det längre! Istället ser öronen ut som hejkomochhjälpmig. Den andra honan är lite lagom fin, varken mer eller mindre.

Om det blir något Kista eller ej får mitt konto avgöra. Det är väldigt tom där just nu...

Gråväder

Jag har gått och deppat ihop, så några namn på Q har jag inte lyckats besluta mig för än. Har dock en del som jag klurar på. I let you know!

Tillvaron kändes en aning ljusare i afton då jag tog upp och klämde på de djur jag anmält till helgens utställning i Västerås. De kändes fina i kroppen, och stressen över trimningen la sig en smula trots att det är en del kvar att göra. Ett tag kändes det helt omöjligt att kunna åka i helgen, men nu har det vänt till något att se fram emot. Skönt!

Gerds och Yohannes kull

Cr hona 82 gr, cr hane (med vitt) 77 g, cr hona 99 g och self hona 79 g. Alla pe golden.

Oj vad länge jag väntad på den här kullen efter mina två älsklingar Gerd och Yohannes! Så himla skönt att det gick bra! Igår när jag var inne hos grannen kände jag hela tiden att jag ville hem till marsvinen, och mycket riktigt, där fanns fyra nya små gyllenbollar. Det känns extra bra att ha rutinerade Clementin i samma bur ifall det skulle hända något med Gerd. Inte för att jag tror att det ska göra det, men ändå.

Jag ska erkänna att det inte har varit helt lätt att se kön på dem, och på en har jag ändrat mig sedan igår, men det ser ut som att det är tre honor och en hane. Saken är väl den att en sådan könsfördelning är lite för bra för att vara sann (tyvärr är det ju så...) och jag vågar liksom inte slå klackarna i taket i första taget.

Nu ska det kluras ut namn på Q.

Vardagsbetraktelse

Jag tycker att det är så himla gulligt när ungar börjar dricka ur vattenflaskan!

Överraskning!

Här är kullen jag förträngt. Någon gång i slutet av sommaren fick jag ett infall och stoppade in Yohannes till Clementin, men ångrade mig ganska snart och tog ut honom igen. Clem är en favorit som är gosig och väldigt fin, men hon är ingen ungdom längre, och jag ville inte riskera hennes liv med att ta en kull undan henne. Men... 5/11 föddes dessa två sötnosar. En hane och en hona, båda crested pe. Clementin är mycket nöjd och det är härligt att se henne ta hand om sina små. Hon är inte den mest hängivna mamma jag sett (Sune och Morris, say no more...), men är helt nöjd med situationen och hon pysslar lagom mycket med dem.
Lite läskigt har det varit att burkompisen Gerd, som är dräktig med mindre än tre veckor kvar, ska "smittas" och få sin kull alldeles för tidigt, men hon har hittills förblivit opåverkad. Skönt!
Den andra burkompisen, Sunset, är en blyg tjej som verkligen kommit ut ur sitt skal när ungarna kom. Redan första dagen busade hon och lilla hanen! Jag har aldrig varit med om en mer försgikommen unge!

Utställningshelgen

Gårdagen ägnades på en mycket trevlig utställning i Kallhäll! Väldigt mycket folk var det, så två plan kändes som ett måste, även om det är lite stressande om man ställer både i ras och pet. Nu gjorde inte jag det, men jag hade ju knåpat ihop en liten maskeradkostym till Yohannes och maskeraden var på en våning samtidigt som han skulle bedömmas i ras på den andra. Typiskt nog! Men det gick bra och rasdomaren fick lite extra paus. Ett tag tänkte jag dock packa ihop och bege mig till rasbedömningen, för det kändes fastiskt lite pinsamt att orsaka försening bara för att Ingrid, 39 år, skulle visa upp sitt marsvin i maskeradkostym. Tur att jag inte smet, för Yohannes blev faktiskt tvåa av 27 (tror jag) utklädda marsvin. Snacka om nybörjartur! Men det låg faktiskt ganska mycket arbete bakom. Alice får ta åt sig äv äran förresten, för hon kom med flera bra ideer till utstyrseln!

Rasbedömningen var poänglös och det vart inga klistermärken till våra djur, men rätt bra omdömmen iallafall. Kul med helt nya dommare. Eddie (En Dag) får dock inte följa med på utställning någon mer gång, för han vantrivdes verkligen. Han kanske visste om att han har en väldigt dålig färg...

Med hem kom Obsession Copyright, en mysfarbror som förhoppningsvis kan få blir far till någon kull här. Han är en riktig snygging och hur snäll som helst. Här får han stanna tills han lägger nosen i vädret!

Tillbaka från friarstråt hos Ixias kom vår gulleplutt Atlas. I kanonform! Han var rätt skruttig när han åkte dit efter att ha blivit lite (eller ganska mycket faktiskt) mobbad här. Nu ska det väljas kompis med omsorg, och de nya rutinerna med vägning av samtliga grisar en gång i veckan, plus kraftfoderbyte ska nog kunna hålla honom i Ixiasstandard :).

Nu ställer vi om fokus till Västeråsutställningen!

Förberedelser

Tjoho! Färdigtrimmat var det här! Och jag känner mig faktiskt nöjd med resultaten. Imorgon blir det badning och packning, men återstoden av kvällen ska ägnas åt att fixa maskeradkostym åt Yohannes. Jag är verkligen ingen pysslig person (lite kanske...), men det är kul att göra nya saker, och att ställa ett marsvin i maskeradklass har jag aldrig gjort förut. Nu ska jag inte ropa hej, för ännu är inte utstyrseln klar...

Tjockisar

Idag hade skinnybarnen gått upp rejält i vikt (10g var)! Skönt! Allvarligt talat så hade jag nog inte stödmatat om de inte gått upp. Om ungar inte ökar i vikt så finns det förmodligen en sjuk anledning till det, och den ringa erfarenhet jag har av stödmatning är riktigt dålig efter som den ungen inte klarade sig. Något fel var det på den och det enda jag gjorde var att förlänga lidandet för den lilla stackaren.

Himla skojigt är det med ungar igen! Det är lätt att bli stående och glo på de små sötnosarna alldeles för länge.

Igår flyttade två grisar härifrån och idag avlivades tyvärr ett, och vips blev det himla mycket mindre marsvin. Inte en enda extrabur utöver burskåpet! Det ska jag njuta av enda tills söndag, för då kommer Atlas hem från sitt friarstråt hos Ixias och så flyttar en self golden hane hit från Rospiggens. Det blir en ganska stor omflyttning på söndag kväll efter Kallhällutställningen och med största sannorlikhet åker åtminstone en bur fram igen.

Gerd

Det här är Gerd i 6:e dräktighetsveckan. Hon är så fin!

Vågen är återuppstånden!

Nu har jag stoppat i nya batterier i vågen, så nu är kontrollen återtagen. De pälsade ungarna har ökat massor i vikt medan skinnysarna ligger på födelsevikten. Men det kanske är normalt??? Tycker att de diar konstant, men har de inte passerat födelsevikten i dag kanske det är dags för lite stödmatning. Eller inte. Får se...

Rapport från bäbisburen

Det är lite frustrerande att inte ha en fungerande våg när man har ungar som man vill hålla koll på. Men det verkar inte gå någon nöd på någon av dem. Jag har varit lite orolig för skinnyhonan med krum tass, men hon har börjat räta ut tassen och går på den. Tyckte också att hon blundade lite väl mycket, men nu är ögonen öppna och hon är den som diar mest. Det är lite kul med två mammor som kan hjälpas åt, och de ammar varandras ungar lite hur som helst.
Alla har fått namn nu också. Den som är nyfiken kan titta in på kullsidan på hemsidan.

Äsch! 2

Mitt uppe i vägning av ungar och utställningsdjur så lägger hushållsvågen av! Det är batterierna som är slut, och det är såna där platta, runda, konstiga batterier som jag inte har en aning om var man köper. Siba borde väl ha?!

Äsch!

Dommarfördelningen blev inte som jag ville i Kallhäll :(. Jag har två djur som behöver varsitt svenskt cert, och de ska såklart bedömmas av de tjeckiska dommarna. Får se om de får stanna hemma... Antagligen inte för de är i stort sett färdigtrimmade (den ena har dock inte gått upp önskvärt i vikt), men de ska ju badas och transporteras och saneras, så det känns faktisk lite lockande att bara åka med två.

Dagens skörd

Morris ungar: lakelandhane, skinnyhona, nonselfhane, lakelandhona

Liselotts ungar: skinnyhona (med knasig tass), selfhane

Uppdat: Ett veck på goldenhanen

Aldrig får man vara riktigt glad...

Nu på morgonen kryllade det av ungar hos Morris och Liselott! Båda hade fött under natten och nu gäller det att lista ut vilka ungar som hör till vilken mamma. Alla sex ungarna väger runt 100 gram och är pigga utan öronveck. Det är två skinnyhonor (!!!), en golden och en bl/go/wh, en goldenagouti/white lakelandhona, en goldenagouti/white lakelandhane, en self goldenhane och en svart/golden/vit nonselfhane.
Skinnyhonan som förmodligen är golden är nog Liselotts barn och hon är helt fantastisk i typen! Den finaste skinnyn som fötts här! MEN. Det är något knas med ena framtassen. Hon vecklar liksom inte ut den. Hoppas det beror på att hon legat illa i magen, för den går att räta ut. Men jag är mycket tveksam. Fy vad synd!

Inget är som väntans tider

Ganska exakt sex månader från senaste kullen här är Morgonstjärna idag på dygn 68 av dräktigheten. Hon väger 1484 gram och är helt öppen. Spännande värre! Jag kom på mig själv att ha tagit för givet att det bara ska bli Lakelands, men det kan ju faktiskt bli naket också. Hoppas, för det skulle vara så himla kul!

Att sätta ihop honor är inte alltid så lätt!

Det ska komma bäbisar här snart (typ i övermorgon), och då den blivande modern har rätt många i magen var det läge att flytta ut en av hennes två burkompisar för att det inte ska bli för trångt. Britten fick således flytta in hos sin mor och kusin, med vilka hon bott förut, men minnet är kort... Jag vet att det brukar ta ett par dagar innan det lugnar sig helt, men det är hjärtskärande att höra Brittens skrik när mamma Rut ska sätta henne på plats. Jag får stålsätta mig för att inte lyfta ut henne igen. Som en extra ljuddimmension på det hela så sätter den lilla polisen Loka (vår shetland sheepdog) igång och skäller för att göra alla uppmärksamma på oredan. Suck!

Vår första marsvinsutställning:

Jag hittade en liten text om vår första utställning som vi var på, och blev rätt paff när jag insåg att det inte är mer än drygt två år sedan. Det känns ju som att vi farit runt på utställningar längre än så. Hursomhelst, här får ni följa med på vår första utställning:

"Igår var det då dags för min, Alice' och marsvinet Alfs allra första marsvinsutställning. Stora hunden var förresten också med och skötte sig strålande och gjorde många nya bekantskaper;). Lilla hunden var hos The Pears eftersom vi "officiellt" skulle på hundutställning. Jag vet inte om vi hade fått låna bilen om vi sagt vart vi egentligen skulle! Hursomhelst så satte jag mig i bilen vid kvart över sju och hämtade upp Alice hos H påväg mot Väddö. Enda hindret på vägen var en skock lösa kor och kalvar som smitit ur sin hage och förirrat sig upp på vägen. Alice ringde H och lämpade över problemet på henne och vi körde om korna som lagligt nog höll sig i höger körbana.Väl på plats kollades varje marsvin väldigt noga (efter ohyra mm.), och vi blev insläppta efter en stunds väntan. Jag hade peppat Alice att sköta själva utställningsmomenten, vilka blev tre stycken, "grundomgång", klubbmästerskap och någon slags final(!), och hon fick verkligen blodad tand och vill åka på fler utställningar och ha med sig fler grisar! Väldigt kul då hon inte är så förtjust i hundutställning och är allt annat än tävlingsmänniska. Inte förrän i bilen hem fattade vi, nybörjare som vi är, att våran lilla man förärats med ett certifikat (3 cert = championat) och väl hemma insåg vi att hans poäng inte var fy skam. Med hem hade vi också två röda flickor från dalarna. Riktiga sötnosar för vår Affe att uppvakta i framtiden, men först ska de nog ställas ut lite.
Det blev en riktig heldag, för på hemvägen vid halv sex stannade vi på namnsdagskalas hos B (väldigt kul att träffa hennes syster!) och var inte hemma förrän nio. Tröttast av alla var stora hunden som fortfarande sover som en stock. Gladast att se oss åter var nog Affes burkompis som fått vara själv hela dagen och nöjdast att få komma hem var de nya grisarna som bott i transportburen i evigheter. Eller förresten, nöjdast och gladast var förstås katten som fått vara inne hela långa dagen och tillochmed varit tvungen att bajsa på lådan. Trots att han mer än gärna ville ut så kunde han inte slita sig från oss, så jag fick gå en promenad med honom och efter det var han nöjd och stannade ute hela natten.
Dagens matsäck bestod av ostmackor med dijonsenap, tomat och egenodlad timjan, pastasallad med tomat, champinjoner, kikärtor, vitlök och dragon (plus salt och peppar, vinäger och rapsolja), äpplen, te och vatten. Det satt som en smäck!
Trots att jag höll mig i skuggan hela dagen är jag idag härligt kräftröd och lite svidig i ansiktet."

Jordärtskockor

Efter att ha stått och skalat jordärtskockor så att jag fått blåsor på fingrarna så fick jag iden att testa om marsvinen gillade dem (orkade inte skala fler). Och det gjorde de! Jordärtskockor var så gott att de slogs om dem och satt och kvittrade förtjust medan de åt. Inte mycket c-vitamin i skockorna, men en massa annat nyttigt.

Ny IvrigsChampion!

Skynda er in till Essingeringens blogg och läs om Helenas resa till utställningen i Älvsbyn! Det gick mycket bra där för två ivriga marsvin, Henna och Greta. Det är så himla roligt när det går bra för ens små bäbisar (som fyllde ett i veckan)! De har verkligen haft turen att få komma till ett toppenhem

Bra!

Följande text finns nu på SMFs hemsida:

091009 SMF Riks uppmanar alla lokalavdelningar att skärpa sina incheckningsrutiner m.m.Använd Virkon att desinficera händer, underarmar samt bordet. Byt även förkläde mellan varje utställare. Torka av domarbordet mellan klasser samt se till att alla domare, sekreterare m.m. har tillgång till Virkon. Även till salu djur skall incheckas. Leveransdjur ska sitta på avgränsad plats i egen transport. Med dessa skärpta rutiner så borde vi kunna förhindra mycket smittspridning.

Mycket bra! Tummen upp för Ullis som satte bollen i rullning med initiativet till "mejluppror"

Beslutsångest

Det var väldigt vad svårt det var att bestämma vilka som ska ställas ut i Kallhäll. Jag väntar på reg.papper och valet har berott på om de ska komma i tid eller ej, men nu struntar jag i dem! Det kommer att bli två crested, en satin och en self som får följa med, så nu får jag trimma som en tok. Inte min favorit sysselsättning precis... Vore det inte för trimmandet hade jag lätt tagit med mig två till.

Ökning

Det var länge sedan vi hade några ungar känns det som, men nu har vi två dräktiga lakelandhonor med runda magar som ökar stadigt i vikt. Efter de två lägger jag nog skinny/lakelandaveln på hyllan (om det inte dyker upp något extra ordinärt i någon av kullarna...). Sist det begav sig så dämpades glädjen av ringormssaneringen. Usch!

Minskning

Min allra bästaste Lotta och hennes dotter E var här i dag. "Oj vad lite marsvin!", var ju väldigt roligt att höra när vi verkligen ansträngt oss att minska antalet. Sist de var här var det säkert tio fler än nu och väldigt många har flyttat, men tyvärr är det också några som dött. Tyvärr är en av dem Es favorit Märy, men E höll till godo idag med Märys syster Rut och dotter Ally. Tyvärr har ju även Carl Jan vandrat vidare (som ni vet) och också hans son Lunar. Lunar som fick sitt första (och enda) cert i Brändåsen för att sedan åka hem och magra av och dö så fort att jag knappt hann börja fundera på att ta bort honom. Carl-Johan repade sig ju efter en avmagring, så varför skulle inte Lunar göra det?

Just nu verkar alla må bra, förutom att Rut är lite tunn. Har bytt kraftfoder som de får varje dag tillskillnad från varannan som jag tidigare gett. Alla, utom Rut som stått still, har ökat önskvärt i vikt, men nu är jag väldigt spänd/nervös för hur detta påverkar våra tre dräktiga honor.

Statistik

Så här ser det ut hos Ivrigs just nu: (analys av läget kanske kommer efter lite funderande)

Golden
Self: 4 (2 pe + 2 de, 1 hona + 3 hanar)
Crested: 6 (5 pe + 1 de, 3 honor + 3 hanar)
Satin: 2 (de hanar)

Pet
4 (3 honor + 1 hane)

Lakeland
4 (2 honor + 2 hanar)

Skinny
1 hane (Carl-Johan)

Summa: 21 marsvin, 9 honor och 12 hanar

Puh!

Clementin är sig själv igen!

Sjukling och kärlekspar

Clementin mår inte bra idag. Igår kväll var hon som vanligt och nu sitter hon uppburrad, kisar och vill inte äta. Har ingen aning om vad som kan vara fel... Fyra år och en månad är hon, så lite gammal kanske hon räknas att vara, men ändå... Hoppas det bara är en lätt höstdepp som sveper förbi i ett nafs.

Yohannes och Gerd håller på att para sig just nu :). De verkar ha det så skoj så!

Carl-Johan återuppstånden!

När Carl Jan dog blev Carl-Johan deprimerad verkade det som. Han magrade av och satt i ett hörn med död blick. Fort gick det och jag trodde att de båda bröderna hade samma eventuella sjukdom. Vissa omständigheter gjorde att jag var tvungen att möblera om lite bland grisarna och fick ett ryck och stoppade in Lunar (vår lilla skinnykille) hos Carl-Johan. I tre dagar satt de och tryckte i ett hörn tätt intill varandra, men sen vände det. Kanske var Carl-Johan sjuk på något sätt, eller så led han av sorg, men nu är han hur fräsch som helst. Rund och go och lika livsglad som han alltid varit. Närapå i utställningsform. Så himla skönt att han är okej igen!

Utställning i Örsundsbro

Idag har vi varit på en mycket trevlig utställning utanför Örsundsbro. Himla lyxigt att ha så nära! Mysig och bra lokal. Fantastiska marsvinsmänniskor som skötte köket! Jag hade matsäck med mig, men fick njuta av doften av nybakat bröd och hörde att köttfärssåsen var toppen! Dessutom bakades det äppelpaj på plats!
Hoppas vi får vara där fler gånger!
Jag skrev åt dommare B en stund på förmiddagen och åt dommare M nästan hela eftermiddagen. Skitkul och mycket lärorikt!
Kul också att få träffa marsvinen Greta och Henna igen. De hade blivit himla fina (det har de iofs alltid varit ;), men nu har de ju vuxit till sig, och båda fick CK! Sötnosar!
För egen del är jag väldigt nöjd med Gerds cert, annars gick det som förväntat mindre bra för de taniga killarna Yohannes och Nordman. Men de kommer igen! De ska bara fläska på sig lite först.

Med hem kom en ursöt liten crested de goldentjej vid namn Ixias Caribbean Sunset vars kullsyster blev champion idag, 5,5 månader gammal. Sunset (eller vad hon ska kallas...) har utan problem flyttat ihop med två tanter och verkar hur cool som helst.

Enda smolket i bägaren är ju den här eviga följetongen ringorm. Vad trött man blir...

Jag ägnade en timme vid hemkomst åt att virkonbada marsvinen som varit med, tvätta transportburarna med virkon, slänga in mina kläder i tvättmaskinen och spreja mig själv med virkon. Och nu kom jag att tänka på hundarna. Som blivit klappade av händer som hållit i marsvin. Suck! Det vore bra om alla kunde använda handsprit och virkon för att minska smittspridning. Även dommarna...

Hursomhelst så har det varit en himla bra dag!

Örebro/Kumla-tripp

Så, nu har vi varit på en trevlig och förhållandevis liten utställning i Brändåsen. Mina djur var inte i bästa hull och ingen av de pälsade kom upp i några högre poäng (men fick ändå några goda ord uttalade om sig), men min skinnyjunior visade sig från sin bästa sida och fick cert och blev Bir (1/1). Nu ska de gödas till nästa helg då det är utställning i Örsundsbro! Ångrar att jag inte anmälde skinnyn dit...

Hederspris får mina hundar som skötte sig galant hela långa dagen! De låg/satt/stod snällt i sin medhavda hage trots att det var andra hundar som lät mest hela iden. Varghundar är bäst!

Vi fick bo hos min syster som bor i närheten och det var himla skönt att bara ha en kvarts bilväg till utställningslokalen och att få bli serverad brakmiddag efteråt.

Hoppas det blir fler utställningar i Brändåsen!

Comeback!

Äntligen kom anmälan till Brändåsen iväg efter ett fasligt velande om vilka som skulle få följa med. Tillslut blev det ett härligt gäng på två crestade, en satin och en liten skinny. Alla i ras. Det ska bli himla kul eftersom vi passar på att bo hos min syster i Örebro över den helgen, och förståss för att det var jättelänge sedan vi ställde ut senast (i mars). Den här gången slipper vi gärna att få med någon ringorm hem ;)

CJ, C-J och lite utställningsplaner

Det är för mycket mygg i skogen för att hålla begravning för Carl Jan där (vi har invasion) så han ligger i frysen tillsvidare. Så länge funderar jag på vem Carl-Johan ska få bo med nu. Han och CJ har ju bott i hop hela livet och jag har en känsla av att Carl-Johan skulle bli ledsen om han fick bo allena en längre tid.
Jag funderar också på dödsorsaken i fallet Carl Jan. Gav han för mycket av sitt blod till myggorna? Åt han något giftigt? Hade han ett dåligt hjärta? 21,5 månader är inte mycket, så något knas borde det ha varit. Visserligen lever skinnys sina liv i 180, men ändå...

Och inget Järbo blir det heller för vår del. Av ekonomiska själ. Suck! Men sedan blir det både Brändåsen och Örsundsbro. Jippie!

R.I.P älskade Carl Jan

I förmiddags stog han och tiggde mat tillsammans med Carl-Johan, men ikväll låg han död i buren. Varför? Helt obegripligt.

Planer

Åh vad avundsjuk jag är på alla som ska ställa ut på SM! Vi önskar alla lycka till!
Här hemma njuter vi av valplivet. Jag har aldrig haft en mer lättsam valp än Majken, så tillvaron är verkligen härlig just nu (förutom mygginvasionen).

Marsvinen är ganska slöa i värmen och jag klämmer, känner och tittar på dem för att välja vilka som ska anmälas till höstens utställningar. Det kommer att bli mycket golden i alla fall! Får se hur mycket jag orkar trimma bara...

Det är en sak att sköta om nästan trettio marsvin till vardags och en helt annan sak när de alla ska behandlas mot tex ringorm. Efter ringormshistorien har jag haft tankar på att bara ägna mig åt en ras i fortsättningen. Jäkligt svårt att välja! Eller egentligen inte... Valet är självklart, men båda raserna är ju så roliga att hålla på med. Det är dock self/crested/satin golden som ligger mig varmast om hjärtat och som jag känner att jag är på rätt väg med rent avelsmässigt.

Skinny/Lakeland är himla charmiga grisar och vi har haft en otrolig nybörjartur som fick en champion i första kullen. Det känns dock som att det krävs alldeles för mycket utrymme för att få till en ny champion.

Fortsättning följer...

Mer än marsvin...

... finns det ju hemma hos oss och nu har den irländska varghunden Ellen fått sällskap av Majken (av samma ras) åtta veckor. Valpar är det härligaste som finns och vi njuter för fulla muggar av den här ljuvliga lilla tjejen.

Vänta på mig!

Tittut!

I Alice' knä. Ganska så stor för att vara så liten.

Majken!

Utställningsabstinens

Vilken tur att det finns bloggar så att man i alla fall på ett litet hörn kan få vara med i Valbo även om man är hemma och städar burar! Utställningsabstinensen är stor och inte förrän i augusti är det dags. Då får jag äntligen ställa en junior! Det är Kenny Starfighter som ska upp på plattan och han och Gerd ska ställas i uppfödargrupp också har jag tänkt. En crested pe golden-grupp, rackarns så stiligt. De är så söta!

Lakelandungar

Marsvinen som individer har blivit eftersatta i saneringen och plötsligt blir jag varse att vi har ett gäng mycket söta lakelandungar som trots det är himla charmiga och tama. Och de hatar mig inte trots alla konstiga bad jag doppat dem i ;)

Hej då ringorm!

Behandlingen mot ringorm är klar sedan en vecka och inga nya fall har kommit, så jag hoppas verkligen att all möda ska ge ett långvaringt och slutgiltigt resultat (dvs att skiten är väck!).

Hela den här resan har i alla fall dämpat ringormsnojan hos mig. Det var inte så himla farligt! Visst får man lägga ner en hel massa jobb och en del pengar (ca 1400:- om man räknar med slängt hö och spån), men inget djur har mått dåligt eller dött. Och så blev det äntligen av med den där rejäla storstädningen ;)

Vid utbrottet hade vi rekordmånga djur eftersom det precis kommit en hel hög ungar. Summan av alla var 31. Av dessa fick 6 djur ringorm. Endast en av de sex, Carl-Johan, har varit utsatt för smitta (dvs. varit på utställning och blivit klappad av många). Carl-Johans burkompis Carl Jan har inte uppvisat ett endaste symptom. De övriga som fått utslag bodde alla i samma bur, två honor och tre ungar. Ena honan är gammal och den andra gav di, så de kanske var extra mottagliga, eller så hade de bara otur. Jag förmodar att jag själv orsakade att smittan sperds till dem.


Nu säger vi hej då till ringorm och ser fram emot utställning i augusti. Det kommer dock att bli svårt att släppa greppet om virkonflaskan som nog får en permanent plats i marsvinsvardagen hädan efter. Definitivt blir det bad av alla utställda marsvin och rengöring av medföljande transportburar i fortsättningen!

Här finns Ullis braiga artikel om ringorm. Den borde alla marsvinsägare läsa!

Halvlek

Halva imaverolbehandlingen är nu avklarad och tro det eller ej, men ringormsutslagen börjar läka. Lilla Katherine som var först ut med symptom har börjat få tillbaka pälsen på nosen. (Hon har även blivit tingad!) Skönt att folk törs köpa marsvin av mig trots detta, men meningen är ju att skiten ska vara borta snart. SMF rekomenderar att man håller sig borta från utställning fyra veckor efter att behandling och sanering är slutförd, och det anammar jag även för leverans till köpare. Jag vill vara så säker som det bara går att jag inte för detta vidare. Därför blir det inget SM, trots att vi klarar fyraveckorsrekomendationen. Det skulle inte kännas bra att åka med så pass "nyfriska" djur. Att sedan hela reskassan åkt rakt ner i ringormsgapet är ju också ett faktum (trots att jag kommit förhållandevis billigt undan då jag valt bort veterinärbesök och provtagning), och jag har ingen lust att anmäla djur och sedan märka att ringormen kommit tillbaka (vilken mardröm!) och på så sätt kasta pengarna i sjön.

Nästa inlägg får handla om något annat! Det blir rätt tjatigt med all ringorm!

Behandling påbörjad

Alla marsvin som från början fått ringormsutslag har fått fler sådana. Ingen tvekan om att det verkligen är ringorm! Nu har även Kenny Starfighter (som bott med de övriga smittade) fått utslag. Även skinnyn Carl-Johan har drabbats med en klassisk ring på söta magen, så kanske är det han som släpat hem skiten från senaste utställningen.

Behandling med Ivamerol* är påbörjad och det börjar kännas som om det kan finnas ett slut på den här historien.Det tråkiga med det här (förutom allt jobb och alla pengar som går åt) är att man inte spontant kan ta upp marsvin och umgås en stund utan att involvera virkon. Man kan inte ens killa någon under hakan utan att behöva stoppa händerna i virkonbadet efteråt! Hoppas marvinen inte börjar hata mig som låter dem bada i en massa konstigheter hela tiden.

Himla trist är det också att missa utställningen i Sorunda och den i Valbo. SM är inte heller att tänka på (slapp i alla fall beslutet om att åka eller ej). Hade verkligen sett fram emot att få ställa lite juniorer igen, och nu hinner jag nog inte visa Gerd heller innan det är dags för henne att få sin första kull (med Yohannes).

Mycket gnäll blev det, men jag är vid gott mod för tillfället i alla fall.

*Privatimporterad från Danmark. Tusen tack för hjälpen Helena!

Läget

Nu är alla burar, burskåpen, transportburarna, marsvinen och lite till virkoniserat. En massa saker har slängts. Alla hundfiltar har tvättats och på tur att åka in i tvättmaskinen står deras gosedjur. Fy vilken tid det här tar! Inga nya fall av ringorm har upptäckts, men Clementin har fått ett nytt utslag på örat.

Nu ska jag ta lite "ledigt" och gå och sätta några frön. Längtar ut efter allt skurande inne!

Tack ni marsvinsmänniskor för att ni bryr er!

Bildbevis

Innan grisarna hoppade i sitt härliga virkonbad i går kväll försökte jag fota den förmodade ringormen. Det tog sin tid, och bara tre burar av tretton är fixade, men det är en god början i alla fall.

Ni som sett ringorm förut, vad tror ni? Är det inte ganska misstänkt ringorm? (Oj vad skönt det skulle vara om någon kunde säga att det där är en typisk "goldensvamp" eller ett skolexempel på sellnic. Allt är bättre än ringorm, men även om det är det så ska jag göra mitt yttersta för att bli av med skiten.)

Clementins öga

Clementins hals

Sunes nos

Katherines nos

Katherines nos igen

Karlsson har en liten fläck på magen, men den ville inte vara med på bild. En misstänkt nos finns även i en annan bur, men den har jag inte studerat så noga än.

Några sysselsättningsproblem behöver man inte ha i det här huset i alla fall ;)

Shopping

Idag har jag inhandlat virkon (på granngården) och en svampsalva (på apoteket) som ett första steg i kampen mot den förmodade ringormen, och så fort jag jobbat färdigt ska jag sätta igång. Jag har avbokat de gäster som skulle ha dykt upp här imorgon för valborgsfirande. Det kommer förmodligen vara rätt rörigt här då och jag har inte tid att förbereda något kalas nu. Tror inte heller att någon är så sugen på att mingla med de eventuella svampsporerna som kanske dansar runt här (det kliar på hela min kropp!).

Passade även på att köpa spån på granngården eftersom det fanns (!) och fästinghalsband till hundarna när jag var på apoteket, så idag har kontokortet fått jobba minsann.

Håll gärna en tumme för att det fortfarande bara är fyra grisar med utslag!

Vår tur att tokstäda(?)

Med största sannolikhet har vi fått in ringorm här. Utslagen ser ut som skolexempel och utbrottet har skett hos de fem veckor gamla barnen och deras "tanter". Jag har inte orkat kolla några andra grisar ännu... är ganska handlingsförlamad och kan inte riktigt tro att det är sant. Jag har alltid sagt att om det kommer in ringorm så får vi lägga ner hela verksamheten. Det känns inte som ett lockande alternativ, men jag kan inte fatta hur jag ska få till en fungerande sanering här. Jag har ju min säng intill burskåpen, måste jag kasta den nu? Den är ny och jag har en begränsad ekonomi och kan inte slänga allt och köpa nytt. Det är mycket att ta ställning till och mycket planering att ta itu med. Tur i oturen att det nästan är sommar så att man kan ta ut grisar och grejer om det skulle behövas. Himla dålig tajming dock då det finns hela åtta ungar som är till salu och kommer att växa ur sina "bon" under behandlingstiden. Jag har ju liksom ingen lust att skaffa fler burar i det här läget.

Meningen var att killarna Kenny och Karlsson skulle flytta till farbror Allan nu eftersom de precis börjat intressera sig för sin syster, mamma och "tant", men de fick istället en egen bur utan vuxet sällskap. Kenny har inga utslag (ännu), men Karlsson har en sårig fläck på magen.

Tänkte samla ihop mig och fota elendet och kolla igenom samtliga djur. Ska ladda upp med decinfektionsmedel först.

Hoppas att hundarna och katten klarar sig... Suck vad tungt det känns.

Nattens skörd

Liselotts ungar.

LEMON Lakelandane 116g, LEMUR skinnyhane 126g, LAVA lakelandhona 113g.

Morris ungar

METALLICA Lakelandhona 85g, MEAT LOAF lakelandhane 88g, MIDNIGHT OIL nonselfhane 74g, MARILLION lakelandhane 74g

Liselotts ungar föddes någon minut över tolv inatt, och de var himla pigga från början. Så fort Liselott tog matpaus efter allt tvättande så snodde Morris hela kullen och sedan fick inte Liselott komma i närheten. Vid två gick jag och lade mig och i morse hade som tur var Morris fått alldeles egna ungar. Tyvärr inte en enda naken, men huvudsaken att allt gått bra. Alla ungarna ligger i en enda hög, men de varkar veta vems mamma som är vems. Himla söta!

Får se om mina namnförslag godkännes när Alice kommer hem i eftermiddag...

UPPDAT. Jodå, namnen blev godkända!

Ketchupeffekten

Okej, jag erkänner min missbedömning... Morris blev tydligen inte parad då jag trodde utan på brunsten efter. Alltså dyker ungarna upp i början av nästa vecka. Det gör även Liselotts barn, och det är jag säker på eftersom hon endast haft herrsällskap i fem minuter. Allt på en gång alltså. Morris är stor som ett hus (har gått upp ca 650 gram) och Liselott är betydligt större än förra gången då hon bara fick en unge.

Någon liten skinny kan det väl få bli den här gången...

Annars har det varit gräs- och kirskålspremiär här, men ännu finns det så lite att allt går åt på en minut och sedan skriks det efter mer.

Något annat som låter är goldenungarna som blivit rejält busiga. Lilla Katie har precis börjat hoppa upp på tak och där sitter hon och tjuter så öronen fladdrar. Av stolthet hoppas jag ;) Hon och Karlsson är lik sin mor och Kenny liknar sin far. Ännu så länge i alla fall.

Vänta, vänta, vänta... del 2

Med risk för att gissa fel ännu en gång så kan jag nu nästan svära på att det bara är en väldigt liten tidsfråga tills Morris ungar kommer, för nu är hon öppen så det förslår. Jag är ju så himla nyfiken!

Nytt datum

Fortfarande inga ungar och den enda förklaringen torde vara att jag prickat för fel måndag i almanackan, hehe. Nu är det alltså annandag påsk som är den stora vakardagen.

Annars inget nytt.

Glad påsk!

Coolt!

Fortfarande inga ungar och Morris är inte helt öppen än, men barnen lever om där inne och idag fick jag höra dem! Någon knaprade för fullt, hur coolt som helst!

Vänta, vänta, vänta...

Sedan i måndags har jag kollat Morris ideligen eftersom att hon skulle få sin kull då trodde jag. Antingen har jag skrivit in parningen på fel dag eller så är hon seg. Nu är hon, enligt mig, inne på sitt 71:a dygn och så lång tid har hon inte gått de två andra gångerna hon varit dräktig. Jag blir galen av denna väntan!

Bäbisrapport och längtan efter grönt

Jodå, allt rullar på. Bäbisarna är pigga och söta och det är lätt att bli sittande vid buren. Himla underhållande med små marsvinsbarn som äter grönsaker och höstrån (hur gulligt som helst ju) och blir busigare för varje dag som går. Öronen på dem är dessvärre lite svajiga för dagen och står åt alla håll, men med tanke på storlek och placering borde de lägga sig tillrätta igen. Mamma Sune får lite hjälp av burkompisen Clementin också. Inte för att hon vill ha någon hjälp, men när hon vänder ryggen till blir barnen pysslade med av Clem.

Den här veckan är det extrapris på broccoli på "vårt" ICA Maxi (två buketter för 15:-), så alla marsvinen har fått en rejäl portion var. Åh vad jag längtar tills man kan gå ut och plocka kirskål, maskrosblad och annat smaskigt! Jag brukar odla marsvinsgott på kollonilotten, och det är ju himla skönt att slippa bära hem en massa vitkål och morötter från affären. Nytt för i år är att jag ska försöka mig på att odla paprika (på uteplatsen dock) och hoppas att avkastningen blir lika bra som förra årets chilliodling. (Har typ kunnat bada i chilli till nu.) En av hundarna älskar paprika, så att plantorna får väl inhägnas när de eventuella paprikorna börjar mogna.

Bilder på k-kullen

Nu har jag kikat lite närmare på nya kullen, och alla är trubbnosiga, har fina ögon och öron, MEN, två har lite vitt i cresten. Ena hanen har bara ett par strån, men honan (såklart...) har så pass mycket att det är tveksamt om det går att trimma bort. Kanske kanske inte. Söt är hon i alla fall och om inte annat kan hon säkerligen bli en bra mamma till Lakelands. Knepigt det där med vita strån i cresten. Här kommer i alla fall bilder på de små.

Karlsson på Taket, hane 73 gram

Katherine Moennig, hona 78 gram

Kenny Starfighter, hane 72 gram (helt utan vitt i cresten och tydligen född till fotomodell)

Fina va!

Bäbisar!

Igår kväll såg Sune ut så här.

I morse var hon smal igen och tre stycken söta bäbisar hade dykt upp! Alla är pe med crest, finaste rasen och färgen med andra ord ;). Två pojkar och en flicka verkar det vara.

Goldenbäbisar på väg

Imorgon är Sune Sunshine inne på sitt sextioåttonde dräktighetsdygn, och om jag inte minns fel så födde hon Gerd, Greta och Gnejs på dygn 69. Spänningen är därmed olidlig här hemma. Förväntningarna är skyhöga eftersom Sune fått så fina ungar förut och nu är det vår älskling JumJums Yohannes som är pappa.

Jag vet att man borde vara orolig i det här läget, men Sune käkar och är pigg så jag unnar mig att vara förväntansfull, trots att ungarna verkar sova varje gång jag vill känna sparkar och trots att Sunes viktökning har stannat av de senaste dagarna. Jag tror att det kommer bäbisar i morgon eller övermorgon, sådetså!

Kallhäll

Det har varit en mycket trevlig dag i Kallhäll! Resultaten är inget att skryta med direkt. Carl Jan fick ett CK och Atlas fick HP i pet för finast färg. Yohannes fick den tyska dommaren att utbrista "oh my good" ett antal gånger på grund av sin storlek, men något cert blev det inte för det. Dagens roligaste var nog att få se Ivrigs Greta och Ivrigs Henna som vuxit och blivit så fina. Extra kul var det att höra att de får se på film och äta popcorn utan salt eller socker varje fredag som belöning för att de klarat sig så bra i veckorna. Himla kul utställning!

Valbo

Jodå, vi har varit i Valbo på utställning, men luften gick ur vid hemkomsten (pga ytterligare od-fall, men mer om det en annan gång) så det har inte blivit något skrivet. Vi hade hursomhelst två marsvin med chans på championat, men ingen av goldengrisarna fick mer än 87p, så det är bara att försöka igen. Carl Jan blev Bir med cert och 89p och Carl-Johan fick 88p och CK, så det var skinnysarnas dag helt klart. Yohannes fick 90p i pet och fick stå på finalbordet där han som väntat blev utan placering.
Himla trevlig utställning!

Jag har fixat en ny sida på hemsidan där jag mest för egen skull för in utställningsresultaten.

Yohannes

Nöjd efter att ha blivit trimmad känner han doften av paprikan han nu ska få. Sötgrisen!

Yohannes på trimningsplankan

Inte kul alls tycker vi. Det är himla synd att det inte finns några genvägar till en fint trimmad päls!

R.I.P sötaste Bejlis

JumJums Galaxys rumpa, Luneas Bejla och Ivrigs Drutten (Hunden Loka i bakgrunden)

Vi har haft vår första upplevelse av od här och jag är rätt chockad över hur bedrövlig den sjukdomen är. Vis av denna erfarenhet ska jag i fortsättningen inte tveka en sekund att avliva djur med tidiga symptom. Jag önskar att jag vetat bättre i detta fall. Förlåt!
Bejlis var en liten rar krabat som var snäll mot alla och det är tomt utan henne. Hon blev knappt 2,5 år.

Superrymmarna, del 2

Nordman och hans polare har fått flytta högst upp i burskåpet, och nu, äntligen, håller han sig i sin bur. Vi får se hur länge det varar... Höjdskräcken kanske avtar med tiden... Skinnysarna som fått flytta längst ner har inga planer på att gå på utflykt, trots att det bara är att häva sig över burkanten för att komma ut. Alla marsvin är olika och det är så himla charmigt.

Inför utställningen i Valbo

Trimning pågår...

Superrymmarna

I morse satt det en satin bland de virvliga honorna och det tog en stund innan jag fattade att det var Nordman. Han bor våningen under damerna och har nu kommit på hur man tar sig upp. (Jag tog honom som synes på bar gärning senare.) Suck! En brunstade där uppe också. En namnskylt och en stor kokbok gör det svårare för honom att ta sig ut på sidan, men han är envis och lyckas rasera hindret ett par gånger i veckan. Hans burkompis Eddie smiter däremot aldrig.

Enso, som bor brevid virveldamerna hade tydligen blivit inspirerad av Nordman, för hans galler var öppet och han hade hoppat ner på hundmadrassen som ligger nedanför burarna. Han är fortfarande ute och kutar och han får väl vara det tills han tröttnar...

Vår lakelandhane Allan är också bra på att öppna burar, men eftersom han älskar sin bur och alltid kissar och bajsar där så får han bo i öppen låda och gå in och ut som han vill. Han gillar dock inte att Enso är ute och springer.

Det kanske är dags att skrota kompostgallerdörrarna och hitta på något annat...

Favorit i repris

I går kväll parade Carl Jan Liselott igen! Minst fyra gånger fick de till det, så nu hoppas jag att det betyder att det blir mer än en unge den här gången ;) Inte för att det funkar så, men symboliskt kanske... Tumme hålles för skinnybarn!

Det ska börjas i tid...

Lilla Janson, nu femton dagar gammal, försökte i morse para sig med sin brunstiga mor. Lite väl tidigt! Jag var uppe i ottan och badade den lilla rackaren med tanke att han skulle få flytta in hos någon av hanarna, men jag kunde inte bestämma mig för hos vem. Tog en titt på modern och de mjölkstinna juvren fick mig att släppa tillbaka honom hos henne, och vips var han en liten unge igen. Oj vad han blev tvättad och oj vad han diade. Nu är de trötta och jag med. Men jag håller koll!

Justin Janson ett dygn gammal

Han var ingen Jan-Olov utan en Justin. Idag var det inte lika lätt att fota det lilla busfröt ;) Lakelandbäbisar har så himla härlig päls! Synd att vågorna försvinner senare.

Fy tusan vilken gulleplutt! I'm in love!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Det blev en lakelandhane på 141 gram. Där ser man. Trots att han är jättefin måste jag medge att det var lite av ett antiklimax. Jag ville ju ha skinny också! Men men... det blir ett nytt försök när Liselott har hämtat sig. Den lilla killen är den största unge som fötts här och han får förmodligen heta Jan-Olov.

Söta va!

Spänningen är oliiiiiiiiiiidlig, 2

Så här dags för 68 dygn sedan blev Liselott parad med Carl Jan, så nu borde det ju hända något snart... Jag är jättenervös och går som en äggsjuk höna här och spanar efter tecken. För ett par timmar sedan trodde jag att det var på gång, men det var tydligen bara en bajsattack. Sedan såg jag "tydligt" genom plasten i burlådan (paxlåda) hur hon drog fram en unge... som visade sig vara en vitkålsbit när jag tittade närmare.

Men åh så jag längtar!

Spänningen är oliiiiiiiiiiidlig

Imorgon, alternativt på söndag kommer kullen efter Carl Jan (skinny) och undan Hanna's Bola De Nieve "Liselott" (lakeland) som har varit planerad sedan i somras. Ungarna är sprattliga och verkar lagom små, typ runt sjuttio gram skulle jag tro, och cirka fyra stycken. Jag struntar i färg, ras (kan bli skinny eller lakeland) och kön (även om det skulle vara trevligt med rödögda skinnyhonor), utan hoppas på bra typer och bra behåring. Fast i första hand önskar jag ju att allt ska gå bra och att inte Liselott stryker med. Ännu så länge mår hon som en drottning.

Iggy Pop

Så här ser han ut, den lilla petgrisen. Sötare i verkligheten förståss, och öronen är tillrättalagda inför fotograferingen ;). (Men de är stora och veckfria och lär lägga sig så småningom.) Han är redan gräsligt bortskämd med tre morsor som passar upp på honom vid minsta pip. Redan efter två dygn har han passerat födelsevikten med tre gram.

Den oplanerade kullen är född!

Efter omständigheterna ska man inte klaga, men det är faktiskt lite trist att Allys enda unge är pe golden. Det hade kunnat bli hur många andra färger som helst...
Omständigheterna var sådana att första ungen (den på bilden) tog minst en kvart att klämma ut. Efter det tog det en halvtimme för nästa (matpaus inräknad! Ally är ett matvrak.) och då var den död. Ovanligt blodigt blev det också så jag hoppas hon inte gått sönder på något sätt. Vitt marsin och nytt spån kan iofs göra att det ser värre ut än vad det är. Båda ungarna var/är hanar och vägde 111 gram. Lite stort för en "äldre" förstföderska tydligen. Hanen som dog var satin och skithäftigt tecknad. Han såg nästan ut som en black & tan.
Mor och levande barn mår som synes bra, och det är huvudsaken. Lite gulligt med benet över ungen tycker jag.
Nu återstår att se hur mycket eller lite virvlar den lille mannen har fått och hur många öronveck han begåvats med (även om det är ganska ointressant i sammanhanget). Iggy Pop heter han förresten. Det var Alice' tur att namnge kullen och hon hade bestämt namn sedan länge.
Lite trist med bara en unge för de brukar ju ligga i hög och nu får den här lilla ligga själv när modern är på vift.

Årets marsvin 2008

Jag hade inte räknat med att något av våra marsvin skulle få vara med på någon lista över årets marsvin och blev därför skitglad när så faktiskt var fallet! Sch Ixias Alf som vi bara ställt första halvan av 2008 blev delad 14:e bästa Satin med 110p. Skinnyn Sch Ivrigs Carl Jan hade skrapat ihop 200p och hamnade som tolva! (Jag är så stolt!) I uppfödargrupp hamnade Ivrigs på en delad elfteplats! Snacka om att få blodad tand! 2009, here we come!

I väntans tider

Appropå senaste inlägget så är Morris parad nu! En kull med lakeland/skinny/nonself dyker alltså förhoppningsvis upp om sisådär tio veckor. Morris får husera med Loretto ett tag till hursomhelst, så om det inte "tog" nu så kanske det gör det om hon skulle brunsta igen.

Vår tjuvparade virliga hona som nästan är två år och förstföderska har börjat öppna sig och beräknad nedkomst är lördag/söndag. Ungarna sprattlar för fullt och alla tummar hålles för att allt ska gå bra trots att Ally är "lite gammal".

Carl Jan och Liselott har ju också avkommor på g, och de sprattlar också. Härligt!

Nya påfund

Nytt kärlekspar här är Imargos Loretto och Vidalas Morgonstjärna, båda lakelands. Morris har ju fått kanonfina barn innan, så vi hoppas på det bästa även denna gång! Hade egentligen tänkt att vänta med den här parningen, men pga. platsbrist var det bra att Morris kunde lämna plats åt snart anländande bäbisar. Visst är de söta!

Och vår smitare Enso (Ivrigs En sensation) har hamnat bakom galler. Blir han allt för olycklig av frihetsberövningen åker det bort, men just nu är det rätt skönt att veta var man har honom.

Hej då myskillarna!

I dag flyttade Dorian och Cedrik till huvudstaden. Äntligen har de fått ett par egna barn att sällskapa med! Det kommer att bli lite tomt, men de får det nog mycket roligare nu!

Kista

JumJums Yohannes värmer upp inför visningen för den engelska dommaren (som för övrigt var mycket bra och informativ!)

Jag hade ju ett väldigt sjå att välja vilka som skulle följa med till Kista, men det visade sig att det inte blev så tokigt. 5 cert på 6 chanser är en utdelning jag är mer än nöjd med! Både Yohannes och Nordman fick cert av både svenska och engelska dommaren och Enso fick ett av svenska. Nordman blev dessutom Bir-R för båda och fick stå en liten stund på båda finalborden. Han var dock hal som en ål och stod inte still många sekunder den dagen, så det blir till att träna på plattan innan jakten på nästa cert kan börja. Yohannes fick jättebra kritik och han har en kropp som är hur härlig som helst! Även Enso fick bra kritik och det där certet var allt annat än väntat.
Det här var första utställningen som jag åkte på utan Alice, och det gick ju det med även om det hade varit kul om hon var med.

Efter en hel dag på mässan var jag rätt mör i både kropp och huvud, och det var faktiskt ganska skönt att jobba idag, men om jag fått välja skulle jag lätt åkt tillbaka imorgon. Om inte annat för att heja på Ivrigs Henna och Ivrigs Greta som gör debut i petclass 2,5 månader gamla.

Nu ska jag fortsätta hålla tummarna för att ingen smitta följde med hem. Det är ju lätt hänt har det visat sig...