Eldorado och småtjejerna

Idag flyttade Eldorado till sin nya familj där han ska vara kelgris och avelshane. Där får han det nog jättebra! Vilken lycka att få en fru när man gått och skrotat med sina killkompisar i hela sitt liv! Tack till Eldorado som var med i vår andra godkända uppfödargrupp när vi var på jakt efter registrerat uppfödarnamn!

Jag har insett att lilla Herrey (som dog igår) tagit så mycket tid och uppmärksamhet att jag inte insett att det faktiskt finns tre supersöta småtjejer att glädjas åt, att vara supernöjd med och framför allt att gosa och pyssla med. Det har blivit ändring nu! De är bedårande!

R.i.p Herrey

Nej, det gick inte, och det var nog meningen från början. Han var ju så liten. Det blir tomt utan den lilla mannen :(

Växa!

Carl Jan har börjat växa ikapp sin bror! Förändringen är enorm, som om han tagit anabola eller så. Vid ett års ålder. Först trodde jag att det var jag som inbillade mig att han blivit större, men alla som kollar har intygat att jag sett rätt. "Shit vad Carl Jan har blivit stor!" Och det är inte bara att han blivit fet utan han har fått större och bredare huvud och blivit större i kroppen. Härligt!

Lilla Herrey hänger fortfarande med! Han är glupsk som sjutton och har börjat tjuta när jag öppnar buren. Han är så himla rar och jag hoppas verkligen att han klarar sig!

Spännande underhållning

Det är mer underhållande att sitta och kika in i en bur med marsvinsungar och deras mammor än att se en spännande film! Nu har vår lille Herrey börjat studsa runt också, så stödmatningen gör nog sitt även om han är för bedrövligt liten och mager. Börjar han inte gå upp i vikt nu så är det nog kört. Har svårt att tro att det ska gå faktiskt, även om han gör framsteg hela tiden.

Plötslig spädbarnsdöd?

Sunes lilla satinhanunge dog helt plötsligt. Från att ha varit hur pigg som helst till att hux flux vara död är ju inget roligt alls. Nu är jag lite nojig för att fler ska gå samma öde till mötes. Just nu är de i alla fall hur pigga som helst, förutom den lilla fyrtiofemgrammaren Herr Herrey (Alice la in sitt veto och den lilla mannen fick ett nytt namn) som har gått ner till 39 gram och är ganska svag, men han verkar vara en envis rackare trots allt så vi får se hur det går. Nu är det stödmatning som gäller.
Det är väldigt sött att de båda mammorna hjälps åt med ungarna, men det är en som är lite mer hängiven än den andra och som helst ser till att hon har alla barnen själv. Japp, det är Sune!

Jag hade fel!

Jag gissade ju på att Clementin hade en unge i magen, men oj så fel jag hade. Jag fattar inte hur jag kunde få det till en stor när det var fyra små! Kanske för att jag bestämt mig för att det bara var en, eller för att två inte levde. Resultatet blev i alla fall två små sötnosar som finns att beskåda på hemsidan.

Jag hade rätt!

Sune har nedkommit med tre skitsöta små barn i tre olika raser! Bilder och info finns på hemsidan. Alla mår toppen!

Äntligen ungar i antågande!

Om man är dräktig och inne på dygn 66 respektive 67 så får man på det här hotellet sitta i mitt knä och äta hur mycket hemodlad krusbladspersilja man vill. Det är ju hur härligt som helst att känna småttingarna sprattla i magarna deras.
Jag gissar på att Clementin (till höger) får en unge och att Sune får tre. De är inte särskilt stora nämligen. Clem ser mest fet ut men jag känner tydligt en ganska stor unge som sprattlar järnet. Viktökningen förstärker ovanstående resonemang, men det ska bli väldigt spännande att se hur det blir. Och VAD det blir!