Jag har varit sjuk i en helt vanlig vårförkylning i en vecka, och det tar ju på krafterna om man samtidigt ska sköta allt man sköta ska. Blev lite stressad av att hinna bli frisk så att jag skulle kunna träffa syskon och syskonbarn på valborg (som egentligen heter "sista april" där jag bor). Missade nog på grund av det att ta mina mediciner en dag och blev pga det det typ sittande i två dagar. Vaknade till ur apatin i går afton så pass att jag såg allt damm, allt hö, all SKIT som fanns precis överallt hemma. Smutstvätt i ett berg framför tvättmaskinen. Började "sanera" och för första gången tänkte jag på riktigt på om det verkligen är värt allt jobb som marsvinen för med sig. Jag vet att hundarna skitar ner en hel del också, men marsvinen gör det mer som att bo i ett stall, och vårat stall är femtiotre kvadratmeter stort. På ett par tvåbenta och ett gäng fyrbenta. Plus den ständiga oron för ringorm. Och stressen att alltid ha hö hemma.
Nu har jag tänkt åtskilliga tankar och kommit fram till att det ju faktiskt funkade innan förkylning och medicinmiss, så om jag bara repar mig och kommer ikapp så är det lugnt igen. Jag älskar mina marsvin och de aktiviteter vi gör ihop. Och jag älskar att umgås med mina marsvinsmänniskor ;) så i slutänden är det nog värt allt damm. Lättar upp det här inlägget med min sötaste damvippa.
Problemet just nu är inte djuren utan jag själv. Jag skulle bland annat behöva lära mig att be om hjälp, men jag är liksom uppfostrad med att "en bra karl reder sig själv".
