Justin Janson ett dygn gammal

Han var ingen Jan-Olov utan en Justin. Idag var det inte lika lätt att fota det lilla busfröt ;) Lakelandbäbisar har så himla härlig päls! Synd att vågorna försvinner senare.

Fy tusan vilken gulleplutt! I'm in love!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Det blev en lakelandhane på 141 gram. Där ser man. Trots att han är jättefin måste jag medge att det var lite av ett antiklimax. Jag ville ju ha skinny också! Men men... det blir ett nytt försök när Liselott har hämtat sig. Den lilla killen är den största unge som fötts här och han får förmodligen heta Jan-Olov.

Söta va!

Spänningen är oliiiiiiiiiiidlig, 2

Så här dags för 68 dygn sedan blev Liselott parad med Carl Jan, så nu borde det ju hända något snart... Jag är jättenervös och går som en äggsjuk höna här och spanar efter tecken. För ett par timmar sedan trodde jag att det var på gång, men det var tydligen bara en bajsattack. Sedan såg jag "tydligt" genom plasten i burlådan (paxlåda) hur hon drog fram en unge... som visade sig vara en vitkålsbit när jag tittade närmare.

Men åh så jag längtar!

Spänningen är oliiiiiiiiiiidlig

Imorgon, alternativt på söndag kommer kullen efter Carl Jan (skinny) och undan Hanna's Bola De Nieve "Liselott" (lakeland) som har varit planerad sedan i somras. Ungarna är sprattliga och verkar lagom små, typ runt sjuttio gram skulle jag tro, och cirka fyra stycken. Jag struntar i färg, ras (kan bli skinny eller lakeland) och kön (även om det skulle vara trevligt med rödögda skinnyhonor), utan hoppas på bra typer och bra behåring. Fast i första hand önskar jag ju att allt ska gå bra och att inte Liselott stryker med. Ännu så länge mår hon som en drottning.

Iggy Pop

Så här ser han ut, den lilla petgrisen. Sötare i verkligheten förståss, och öronen är tillrättalagda inför fotograferingen ;). (Men de är stora och veckfria och lär lägga sig så småningom.) Han är redan gräsligt bortskämd med tre morsor som passar upp på honom vid minsta pip. Redan efter två dygn har han passerat födelsevikten med tre gram.

Den oplanerade kullen är född!

Efter omständigheterna ska man inte klaga, men det är faktiskt lite trist att Allys enda unge är pe golden. Det hade kunnat bli hur många andra färger som helst...
Omständigheterna var sådana att första ungen (den på bilden) tog minst en kvart att klämma ut. Efter det tog det en halvtimme för nästa (matpaus inräknad! Ally är ett matvrak.) och då var den död. Ovanligt blodigt blev det också så jag hoppas hon inte gått sönder på något sätt. Vitt marsin och nytt spån kan iofs göra att det ser värre ut än vad det är. Båda ungarna var/är hanar och vägde 111 gram. Lite stort för en "äldre" förstföderska tydligen. Hanen som dog var satin och skithäftigt tecknad. Han såg nästan ut som en black & tan.
Mor och levande barn mår som synes bra, och det är huvudsaken. Lite gulligt med benet över ungen tycker jag.
Nu återstår att se hur mycket eller lite virvlar den lille mannen har fått och hur många öronveck han begåvats med (även om det är ganska ointressant i sammanhanget). Iggy Pop heter han förresten. Det var Alice' tur att namnge kullen och hon hade bestämt namn sedan länge.
Lite trist med bara en unge för de brukar ju ligga i hög och nu får den här lilla ligga själv när modern är på vift.

Årets marsvin 2008

Jag hade inte räknat med att något av våra marsvin skulle få vara med på någon lista över årets marsvin och blev därför skitglad när så faktiskt var fallet! Sch Ixias Alf som vi bara ställt första halvan av 2008 blev delad 14:e bästa Satin med 110p. Skinnyn Sch Ivrigs Carl Jan hade skrapat ihop 200p och hamnade som tolva! (Jag är så stolt!) I uppfödargrupp hamnade Ivrigs på en delad elfteplats! Snacka om att få blodad tand! 2009, here we come!

I väntans tider

Appropå senaste inlägget så är Morris parad nu! En kull med lakeland/skinny/nonself dyker alltså förhoppningsvis upp om sisådär tio veckor. Morris får husera med Loretto ett tag till hursomhelst, så om det inte "tog" nu så kanske det gör det om hon skulle brunsta igen.

Vår tjuvparade virliga hona som nästan är två år och förstföderska har börjat öppna sig och beräknad nedkomst är lördag/söndag. Ungarna sprattlar för fullt och alla tummar hålles för att allt ska gå bra trots att Ally är "lite gammal".

Carl Jan och Liselott har ju också avkommor på g, och de sprattlar också. Härligt!

Nya påfund

Nytt kärlekspar här är Imargos Loretto och Vidalas Morgonstjärna, båda lakelands. Morris har ju fått kanonfina barn innan, så vi hoppas på det bästa även denna gång! Hade egentligen tänkt att vänta med den här parningen, men pga. platsbrist var det bra att Morris kunde lämna plats åt snart anländande bäbisar. Visst är de söta!

Och vår smitare Enso (Ivrigs En sensation) har hamnat bakom galler. Blir han allt för olycklig av frihetsberövningen åker det bort, men just nu är det rätt skönt att veta var man har honom.

Hej då myskillarna!

I dag flyttade Dorian och Cedrik till huvudstaden. Äntligen har de fått ett par egna barn att sällskapa med! Det kommer att bli lite tomt, men de får det nog mycket roligare nu!

Kista

JumJums Yohannes värmer upp inför visningen för den engelska dommaren (som för övrigt var mycket bra och informativ!)

Jag hade ju ett väldigt sjå att välja vilka som skulle följa med till Kista, men det visade sig att det inte blev så tokigt. 5 cert på 6 chanser är en utdelning jag är mer än nöjd med! Både Yohannes och Nordman fick cert av både svenska och engelska dommaren och Enso fick ett av svenska. Nordman blev dessutom Bir-R för båda och fick stå en liten stund på båda finalborden. Han var dock hal som en ål och stod inte still många sekunder den dagen, så det blir till att träna på plattan innan jakten på nästa cert kan börja. Yohannes fick jättebra kritik och han har en kropp som är hur härlig som helst! Även Enso fick bra kritik och det där certet var allt annat än väntat.
Det här var första utställningen som jag åkte på utan Alice, och det gick ju det med även om det hade varit kul om hon var med.

Efter en hel dag på mässan var jag rätt mör i både kropp och huvud, och det var faktiskt ganska skönt att jobba idag, men om jag fått välja skulle jag lätt åkt tillbaka imorgon. Om inte annat för att heja på Ivrigs Henna och Ivrigs Greta som gör debut i petclass 2,5 månader gamla.

Nu ska jag fortsätta hålla tummarna för att ingen smitta följde med hem. Det är ju lätt hänt har det visat sig...