Förberedelser

Tjoho! Färdigtrimmat var det här! Och jag känner mig faktiskt nöjd med resultaten. Imorgon blir det badning och packning, men återstoden av kvällen ska ägnas åt att fixa maskeradkostym åt Yohannes. Jag är verkligen ingen pysslig person (lite kanske...), men det är kul att göra nya saker, och att ställa ett marsvin i maskeradklass har jag aldrig gjort förut. Nu ska jag inte ropa hej, för ännu är inte utstyrseln klar...

Tjockisar

Idag hade skinnybarnen gått upp rejält i vikt (10g var)! Skönt! Allvarligt talat så hade jag nog inte stödmatat om de inte gått upp. Om ungar inte ökar i vikt så finns det förmodligen en sjuk anledning till det, och den ringa erfarenhet jag har av stödmatning är riktigt dålig efter som den ungen inte klarade sig. Något fel var det på den och det enda jag gjorde var att förlänga lidandet för den lilla stackaren.

Himla skojigt är det med ungar igen! Det är lätt att bli stående och glo på de små sötnosarna alldeles för länge.

Igår flyttade två grisar härifrån och idag avlivades tyvärr ett, och vips blev det himla mycket mindre marsvin. Inte en enda extrabur utöver burskåpet! Det ska jag njuta av enda tills söndag, för då kommer Atlas hem från sitt friarstråt hos Ixias och så flyttar en self golden hane hit från Rospiggens. Det blir en ganska stor omflyttning på söndag kväll efter Kallhällutställningen och med största sannorlikhet åker åtminstone en bur fram igen.

Gerd

Det här är Gerd i 6:e dräktighetsveckan. Hon är så fin!

Vågen är återuppstånden!

Nu har jag stoppat i nya batterier i vågen, så nu är kontrollen återtagen. De pälsade ungarna har ökat massor i vikt medan skinnysarna ligger på födelsevikten. Men det kanske är normalt??? Tycker att de diar konstant, men har de inte passerat födelsevikten i dag kanske det är dags för lite stödmatning. Eller inte. Får se...

Rapport från bäbisburen

Det är lite frustrerande att inte ha en fungerande våg när man har ungar som man vill hålla koll på. Men det verkar inte gå någon nöd på någon av dem. Jag har varit lite orolig för skinnyhonan med krum tass, men hon har börjat räta ut tassen och går på den. Tyckte också att hon blundade lite väl mycket, men nu är ögonen öppna och hon är den som diar mest. Det är lite kul med två mammor som kan hjälpas åt, och de ammar varandras ungar lite hur som helst.
Alla har fått namn nu också. Den som är nyfiken kan titta in på kullsidan på hemsidan.

Äsch! 2

Mitt uppe i vägning av ungar och utställningsdjur så lägger hushållsvågen av! Det är batterierna som är slut, och det är såna där platta, runda, konstiga batterier som jag inte har en aning om var man köper. Siba borde väl ha?!

Äsch!

Dommarfördelningen blev inte som jag ville i Kallhäll :(. Jag har två djur som behöver varsitt svenskt cert, och de ska såklart bedömmas av de tjeckiska dommarna. Får se om de får stanna hemma... Antagligen inte för de är i stort sett färdigtrimmade (den ena har dock inte gått upp önskvärt i vikt), men de ska ju badas och transporteras och saneras, så det känns faktisk lite lockande att bara åka med två.

Dagens skörd

Morris ungar: lakelandhane, skinnyhona, nonselfhane, lakelandhona

Liselotts ungar: skinnyhona (med knasig tass), selfhane

Uppdat: Ett veck på goldenhanen

Aldrig får man vara riktigt glad...

Nu på morgonen kryllade det av ungar hos Morris och Liselott! Båda hade fött under natten och nu gäller det att lista ut vilka ungar som hör till vilken mamma. Alla sex ungarna väger runt 100 gram och är pigga utan öronveck. Det är två skinnyhonor (!!!), en golden och en bl/go/wh, en goldenagouti/white lakelandhona, en goldenagouti/white lakelandhane, en self goldenhane och en svart/golden/vit nonselfhane.
Skinnyhonan som förmodligen är golden är nog Liselotts barn och hon är helt fantastisk i typen! Den finaste skinnyn som fötts här! MEN. Det är något knas med ena framtassen. Hon vecklar liksom inte ut den. Hoppas det beror på att hon legat illa i magen, för den går att räta ut. Men jag är mycket tveksam. Fy vad synd!

Inget är som väntans tider

Ganska exakt sex månader från senaste kullen här är Morgonstjärna idag på dygn 68 av dräktigheten. Hon väger 1484 gram och är helt öppen. Spännande värre! Jag kom på mig själv att ha tagit för givet att det bara ska bli Lakelands, men det kan ju faktiskt bli naket också. Hoppas, för det skulle vara så himla kul!

Att sätta ihop honor är inte alltid så lätt!

Det ska komma bäbisar här snart (typ i övermorgon), och då den blivande modern har rätt många i magen var det läge att flytta ut en av hennes två burkompisar för att det inte ska bli för trångt. Britten fick således flytta in hos sin mor och kusin, med vilka hon bott förut, men minnet är kort... Jag vet att det brukar ta ett par dagar innan det lugnar sig helt, men det är hjärtskärande att höra Brittens skrik när mamma Rut ska sätta henne på plats. Jag får stålsätta mig för att inte lyfta ut henne igen. Som en extra ljuddimmension på det hela så sätter den lilla polisen Loka (vår shetland sheepdog) igång och skäller för att göra alla uppmärksamma på oredan. Suck!

Vår första marsvinsutställning:

Jag hittade en liten text om vår första utställning som vi var på, och blev rätt paff när jag insåg att det inte är mer än drygt två år sedan. Det känns ju som att vi farit runt på utställningar längre än så. Hursomhelst, här får ni följa med på vår första utställning:

"Igår var det då dags för min, Alice' och marsvinet Alfs allra första marsvinsutställning. Stora hunden var förresten också med och skötte sig strålande och gjorde många nya bekantskaper;). Lilla hunden var hos The Pears eftersom vi "officiellt" skulle på hundutställning. Jag vet inte om vi hade fått låna bilen om vi sagt vart vi egentligen skulle! Hursomhelst så satte jag mig i bilen vid kvart över sju och hämtade upp Alice hos H påväg mot Väddö. Enda hindret på vägen var en skock lösa kor och kalvar som smitit ur sin hage och förirrat sig upp på vägen. Alice ringde H och lämpade över problemet på henne och vi körde om korna som lagligt nog höll sig i höger körbana.Väl på plats kollades varje marsvin väldigt noga (efter ohyra mm.), och vi blev insläppta efter en stunds väntan. Jag hade peppat Alice att sköta själva utställningsmomenten, vilka blev tre stycken, "grundomgång", klubbmästerskap och någon slags final(!), och hon fick verkligen blodad tand och vill åka på fler utställningar och ha med sig fler grisar! Väldigt kul då hon inte är så förtjust i hundutställning och är allt annat än tävlingsmänniska. Inte förrän i bilen hem fattade vi, nybörjare som vi är, att våran lilla man förärats med ett certifikat (3 cert = championat) och väl hemma insåg vi att hans poäng inte var fy skam. Med hem hade vi också två röda flickor från dalarna. Riktiga sötnosar för vår Affe att uppvakta i framtiden, men först ska de nog ställas ut lite.
Det blev en riktig heldag, för på hemvägen vid halv sex stannade vi på namnsdagskalas hos B (väldigt kul att träffa hennes syster!) och var inte hemma förrän nio. Tröttast av alla var stora hunden som fortfarande sover som en stock. Gladast att se oss åter var nog Affes burkompis som fått vara själv hela dagen och nöjdast att få komma hem var de nya grisarna som bott i transportburen i evigheter. Eller förresten, nöjdast och gladast var förstås katten som fått vara inne hela långa dagen och tillochmed varit tvungen att bajsa på lådan. Trots att han mer än gärna ville ut så kunde han inte slita sig från oss, så jag fick gå en promenad med honom och efter det var han nöjd och stannade ute hela natten.
Dagens matsäck bestod av ostmackor med dijonsenap, tomat och egenodlad timjan, pastasallad med tomat, champinjoner, kikärtor, vitlök och dragon (plus salt och peppar, vinäger och rapsolja), äpplen, te och vatten. Det satt som en smäck!
Trots att jag höll mig i skuggan hela dagen är jag idag härligt kräftröd och lite svidig i ansiktet."

Jordärtskockor

Efter att ha stått och skalat jordärtskockor så att jag fått blåsor på fingrarna så fick jag iden att testa om marsvinen gillade dem (orkade inte skala fler). Och det gjorde de! Jordärtskockor var så gott att de slogs om dem och satt och kvittrade förtjust medan de åt. Inte mycket c-vitamin i skockorna, men en massa annat nyttigt.

Ny IvrigsChampion!

Skynda er in till Essingeringens blogg och läs om Helenas resa till utställningen i Älvsbyn! Det gick mycket bra där för två ivriga marsvin, Henna och Greta. Det är så himla roligt när det går bra för ens små bäbisar (som fyllde ett i veckan)! De har verkligen haft turen att få komma till ett toppenhem

Bra!

Följande text finns nu på SMFs hemsida:

091009 SMF Riks uppmanar alla lokalavdelningar att skärpa sina incheckningsrutiner m.m.Använd Virkon att desinficera händer, underarmar samt bordet. Byt även förkläde mellan varje utställare. Torka av domarbordet mellan klasser samt se till att alla domare, sekreterare m.m. har tillgång till Virkon. Även till salu djur skall incheckas. Leveransdjur ska sitta på avgränsad plats i egen transport. Med dessa skärpta rutiner så borde vi kunna förhindra mycket smittspridning.

Mycket bra! Tummen upp för Ullis som satte bollen i rullning med initiativet till "mejluppror"

Beslutsångest

Det var väldigt vad svårt det var att bestämma vilka som ska ställas ut i Kallhäll. Jag väntar på reg.papper och valet har berott på om de ska komma i tid eller ej, men nu struntar jag i dem! Det kommer att bli två crested, en satin och en self som får följa med, så nu får jag trimma som en tok. Inte min favorit sysselsättning precis... Vore det inte för trimmandet hade jag lätt tagit med mig två till.

Ökning

Det var länge sedan vi hade några ungar känns det som, men nu har vi två dräktiga lakelandhonor med runda magar som ökar stadigt i vikt. Efter de två lägger jag nog skinny/lakelandaveln på hyllan (om det inte dyker upp något extra ordinärt i någon av kullarna...). Sist det begav sig så dämpades glädjen av ringormssaneringen. Usch!

Minskning

Min allra bästaste Lotta och hennes dotter E var här i dag. "Oj vad lite marsvin!", var ju väldigt roligt att höra när vi verkligen ansträngt oss att minska antalet. Sist de var här var det säkert tio fler än nu och väldigt många har flyttat, men tyvärr är det också några som dött. Tyvärr är en av dem Es favorit Märy, men E höll till godo idag med Märys syster Rut och dotter Ally. Tyvärr har ju även Carl Jan vandrat vidare (som ni vet) och också hans son Lunar. Lunar som fick sitt första (och enda) cert i Brändåsen för att sedan åka hem och magra av och dö så fort att jag knappt hann börja fundera på att ta bort honom. Carl-Johan repade sig ju efter en avmagring, så varför skulle inte Lunar göra det?

Just nu verkar alla må bra, förutom att Rut är lite tunn. Har bytt kraftfoder som de får varje dag tillskillnad från varannan som jag tidigare gett. Alla, utom Rut som stått still, har ökat önskvärt i vikt, men nu är jag väldigt spänd/nervös för hur detta påverkar våra tre dräktiga honor.