tisdag 3 mars 2009

R.I.P sötaste Bejlis

JumJums Galaxys rumpa, Luneas Bejla och Ivrigs Drutten (Hunden Loka i bakgrunden)


Vi har haft vår första upplevelse av od här och jag är rätt chockad över hur bedrövlig den sjukdomen är. Vis av denna erfarenhet ska jag i fortsättningen inte tveka en sekund att avliva djur med tidiga symptom. Jag önskar att jag vetat bättre i detta fall. Förlåt!
Bejlis var en liten rar krabat som var snäll mot alla och det är tomt utan henne. Hon blev knappt 2,5 år.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, så det var hos er som Bejla hamnade! Frågade Anna för något år sedan om vem som hade köpt Bejla men Anna kunde inte komma på det. Nu förstår jag att det var ni som tog över henne! OD är en fruktansvärd sjukdom som jag inte önskar något marsvin... För mig gick det inte längre att avla satiner med gott samvete men jag hoppas att det finns friska linjer också! Det känns ändå bra att Bejla hamnade hos er för då vet jag att hon hade det bra resten av sitt liv. :-)

ingrid sa...

Bejla har varit en riktigt kelgris här och hon har varit en favvo bland grisarna också. Så himla snäll och rar!

Jag tar mig en ordentlig funderare angående satinerna. Det känns olustigt att avla på dem, även om vi verkar ha friska linjer.

Anonym sa...

Jag närde en dröm i 20 år att om jag skulle börja med marsvin igen, då skulle det vara satiner. Nu när det var dags att börja fick jag höra om OD.. Jag tycker fortfarande att de är supervackra, men jag vill inte avla satiner. Det fick bli roan istället (fast dom egentligen också har en genetisk defekt).