???

Jag läste precis att en uppfödare jag sålt ett djur till drabbats av något som gjort att alla djur dött inom loppet av en och en halv vecka. Detta hände tydligen efter att mitt djur flyttat in och misstanke finns att smittan kom från henne. Det känns jätteobehagligt! Det vore ju hemskt om det var mitt fel. Men, ärligt talat så har jag lite svårt att tro det då alla mina marsvin är vid liv och friska. (Förutom de två skinnyungarna då.) Det är verkligen tragiskt vad som har hänt och jag är den första att beklaga.

Sorgligt också att en favoritgris inte finns mer.

Finns det andra som drabbats av något liknande?

God Jul!

Så här ser årets julkort ut. Det var lite svårt att hitta en bild där alla hundarna var med, så det fick bli en höstbild (tagen på min födelsedag faktiskt). I vanliga fall brukar vi klämma ihop oss alla för en julkortsbild, men i år var inte Alice hemma och Majken hamnade på djursjukhuset precis när det var dags, så det fick bli som det blir. Lilla Majken, vår åttamånaders varghund var jättedålig ett tag och fick opereras. Hon hade ätit upp en halv vadderad bh (not mine...) som fastnat i tunntarmen. Hon fick komma hem dagen före julafton. Bästa presenten ever!

Skinny

Sådärja. Då var även skinnyhonan Någon död. Helt obegripligt! Nu återstår tre superfina lakelands och en skinnyhane med fattyeye (fettet sitter i övre ögonvrån på båda ögonen). Spiken i kistan. Avelsplanerna är helt spolierade. Skinnyaveln läggs på is tills vidare.

R.I.P Ofelia

Det är knappt jag tror att det är sant! För tredje gången har "plötslig skinnydöd" slagit till här, och idag var det superfina Ofelia som helt oväntat hittades platt och död i buren. Som jag väntat på att just hon skulle födas... Det känns verkligen som att skinnyaveln är ett kapitel som ska avslutas, men jag har ju trots allt ett par ruskigt fina avelshonor... Någon som vill ta över? Två lakelandhonor, en skinnyhona och en lakelandhane finnes. (Vet inte om jag menar allvar med detta, men just nu känns det verkligen inte kul.) Skinnyn Carl-Johan stannar dock. Han är vår lilla maskot :)

Uppdatering

Äntligen orkade jag uppdatera hemsidan! Lite trix dock med den senaste kullen då det inte är helt lätt att se kön på dem ännu, men idag är jag ganska säker på att det är tre honor och en "mittimellan". Namn har de fått i alla fall och den som är nyfiken kan kika in på hemidan (länk i högermarginalen).

Beslut

Vis efter nattens sömn stod det klart hur det blir med kistautställningen. Det blir ett seniordjur i ras 1 + 2. Mer tillåter inte ekonomin just nu. Nu kommer jag ha tid över för övriga mässan och för att hjälpa till med utställningen. Plus att jag nu har all tid i världen (nåja...) att trimma ordentligt.

Att jag i lördags kväll svor på att jag aldrig mer ska köra i mörker har jag redan glömt ;)

Badelunda

Gårdagens utställning utanför Västerås var himla trevlig! Tyvärr blev inte resultaten så trevliga, bara 85 - 87 för alla fyra utställda grisar (Yohannes fick 85 med avdrag på pres. pga ett märke efter en böld). Kenny, som gjorde utställningsdebut, fick goda omdömmen vilket kändes bra eftersom jag varit lite osäker på hans färg, men den var bra.

Yohannes fick aggera julskinka i maskeraden som han vann. Han lockade till en del skratt ;). Har man en knasig matte som griljerar en kostym åt sig så...

Roligast var nog att Ixias lilla buffhona på 5,5 månader blev bis1 ! Kul med en self i toppen!

Blev av med fyra smågrisar igår också, så nu är det bara de två skinnyhonorna som är kvar av senaste lakelandparningarna. Honan med det fina huvudet som hade en sned tass har inte det längre! Istället ser öronen ut som hejkomochhjälpmig. Den andra honan är lite lagom fin, varken mer eller mindre.

Om det blir något Kista eller ej får mitt konto avgöra. Det är väldigt tom där just nu...

Gråväder

Jag har gått och deppat ihop, så några namn på Q har jag inte lyckats besluta mig för än. Har dock en del som jag klurar på. I let you know!

Tillvaron kändes en aning ljusare i afton då jag tog upp och klämde på de djur jag anmält till helgens utställning i Västerås. De kändes fina i kroppen, och stressen över trimningen la sig en smula trots att det är en del kvar att göra. Ett tag kändes det helt omöjligt att kunna åka i helgen, men nu har det vänt till något att se fram emot. Skönt!