Idag hade skinnybarnen gått upp rejält i vikt (10g var)! Skönt! Allvarligt talat så hade jag nog inte stödmatat om de inte gått upp. Om ungar inte ökar i vikt så finns det förmodligen en sjuk anledning till det, och den ringa erfarenhet jag har av stödmatning är riktigt dålig efter som den ungen inte klarade sig. Något fel var det på den och det enda jag gjorde var att förlänga lidandet för den lilla stackaren.
Himla skojigt är det med ungar igen! Det är lätt att bli stående och glo på de små sötnosarna alldeles för länge.
Igår flyttade två grisar härifrån och idag avlivades tyvärr ett, och vips blev det himla mycket mindre marsvin. Inte en enda extrabur utöver burskåpet! Det ska jag njuta av enda tills söndag, för då kommer Atlas hem från sitt friarstråt hos Ixias och så flyttar en self golden hane hit från Rospiggens. Det blir en ganska stor omflyttning på söndag kväll efter Kallhällutställningen och med största sannorlikhet åker åtminstone en bur fram igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag stödmatade en liten unge för 20 år sedan. Så här i efterhand tror jag att det var onödigt, hon hade nog klarat sig ändå. Jag vet inte hur jag skulle göra idag, men jag tror att jag resonerar ungefär som du.
Glöm inte att sätta nya djur i karantän, så du inte åker på ormen igen. Florerar fortfarande...../ULLIS
Skicka en kommentar