tisdag 28 september 2010

Äntligen!

Texaskullen! (namn kommer) Lilla honan, stora honan, hanen.


Av någon underlig anledning vaknade jag klockan fem i morse. Det första jag gjorde var att kolla om Cao fått ungar, för jäklar vad jag trott att de skulle komma för flera dagar sedan, men nej. Jag la mig i soffan och försökte somna, men efter en kvart så hörde jag såna där gulliga bäbisljud. Upp och kolla! 45 minuter senare hade det kommit en crested hona på 95 gram, en cr hona på 101g, en cr hane på 66g och slutligen kom det en english crested hona på 77 gram som var död. Alla är dark eyed golden. Fina! Stora ögon och öron och ok typer, men tyvärr vitt i två crestar. Och så ett öronveck på honan med fin crest. Typiskt! Vi får se hur de utvecklas...

Pappa Kenny verkar vara en kille som får döttrar, för av sex ungar har det varit fem honor. Eller så är det en slump. Kul för mig i alla fall eftersom honungar har varit mycket lätträknade här.

Tyvärr är hanungen lite svag just nu, och särskilt i jämförelse med systrarna som är mycket stora och starka.

Jag har mer att berätta, men det får bli en annan dag, för nu har jag lite annat att göra.

2 kommentarer:

Karin F sa...

Grattis! Typiskt hur det slumpar sig med veck & vita strån. Varför kan inte alla felen hamna på en tycker man?
Kommer du till Kallhäll?

Sofie sa...

Grattis! Jag har varit bortrest och missat ditt inlägg. Kul att se att det gick så bra med ungarna.