Here we go again :(

Precis efter SM  upptäckte jag ringorm hos två ungar, plus på ett utställningsmarsvin som haft lite torrt på ett öra. Nu har det gått en knapp
vecka och inget annat marsvin har visat symptom. Konstigt tycker jag eftersom det kryllar av ungar här, och de drabbade ungarna går inte med det marsvinet som jag tror tagit hem smittan. Ungarna som går med det smittade marsvinet är helt symptomfria. En tanke är att de ungarna med utslag är satin/har mycket satin i sig, och därmed skulle vara svagare, men det är bara en tanke... som inte känns särskilt relevant, men en tanke. Suck och stön, men det känns inte som någon katastrof. Det är lite mer än tre år sedan sist, och jag klarade det då och jag ska göra det igen. Marsvinen mår inte dåligt i alla fall. Mest synd är det om min plånbok.

Något jag däremot mår jättedåligt av är att min lilla peruanbäbis fått flyttat till egen bur. Lilla stackaren ska alltså bo själv för att skona pälsen så att jag ska kunna ställa ut honom. Det är inte snällt och nästan djurplågeri. Som det känns nu så kommer jag inte att kunna bli någon långhårsutställare, men jag ger det en chans. Lilla grisen bor på köksbordet nu, så han får mycket mänsklig och kattlig kontakt i alla fall, men jag vet ju att han skulle ha det mycket bättre tillsammans med sin far och kanske en liten kille till. Han kan prata med sina marsvinskompisar fortfarande.

Nu missar jag ju årets kanske roligaste utställning i Brändåsen, men jag åker dit utan marsvin. Vältvagad!