Superrymmarna

I morse satt det en satin bland de virvliga honorna och det tog en stund innan jag fattade att det var Nordman. Han bor våningen under damerna och har nu kommit på hur man tar sig upp. (Jag tog honom som synes på bar gärning senare.) Suck! En brunstade där uppe också. En namnskylt och en stor kokbok gör det svårare för honom att ta sig ut på sidan, men han är envis och lyckas rasera hindret ett par gånger i veckan. Hans burkompis Eddie smiter däremot aldrig.

Enso, som bor brevid virveldamerna hade tydligen blivit inspirerad av Nordman, för hans galler var öppet och han hade hoppat ner på hundmadrassen som ligger nedanför burarna. Han är fortfarande ute och kutar och han får väl vara det tills han tröttnar...

Vår lakelandhane Allan är också bra på att öppna burar, men eftersom han älskar sin bur och alltid kissar och bajsar där så får han bo i öppen låda och gå in och ut som han vill. Han gillar dock inte att Enso är ute och springer.

Det kanske är dags att skrota kompostgallerdörrarna och hitta på något annat...