Superrymmarna, del 2

Nordman och hans polare har fått flytta högst upp i burskåpet, och nu, äntligen, håller han sig i sin bur. Vi får se hur länge det varar... Höjdskräcken kanske avtar med tiden... Skinnysarna som fått flytta längst ner har inga planer på att gå på utflykt, trots att det bara är att häva sig över burkanten för att komma ut. Alla marsvin är olika och det är så himla charmigt.

Inför utställningen i Valbo

Trimning pågår...

Superrymmarna

I morse satt det en satin bland de virvliga honorna och det tog en stund innan jag fattade att det var Nordman. Han bor våningen under damerna och har nu kommit på hur man tar sig upp. (Jag tog honom som synes på bar gärning senare.) Suck! En brunstade där uppe också. En namnskylt och en stor kokbok gör det svårare för honom att ta sig ut på sidan, men han är envis och lyckas rasera hindret ett par gånger i veckan. Hans burkompis Eddie smiter däremot aldrig.

Enso, som bor brevid virveldamerna hade tydligen blivit inspirerad av Nordman, för hans galler var öppet och han hade hoppat ner på hundmadrassen som ligger nedanför burarna. Han är fortfarande ute och kutar och han får väl vara det tills han tröttnar...

Vår lakelandhane Allan är också bra på att öppna burar, men eftersom han älskar sin bur och alltid kissar och bajsar där så får han bo i öppen låda och gå in och ut som han vill. Han gillar dock inte att Enso är ute och springer.

Det kanske är dags att skrota kompostgallerdörrarna och hitta på något annat...

Favorit i repris

I går kväll parade Carl Jan Liselott igen! Minst fyra gånger fick de till det, så nu hoppas jag att det betyder att det blir mer än en unge den här gången ;) Inte för att det funkar så, men symboliskt kanske... Tumme hålles för skinnybarn!

Det ska börjas i tid...

Lilla Janson, nu femton dagar gammal, försökte i morse para sig med sin brunstiga mor. Lite väl tidigt! Jag var uppe i ottan och badade den lilla rackaren med tanke att han skulle få flytta in hos någon av hanarna, men jag kunde inte bestämma mig för hos vem. Tog en titt på modern och de mjölkstinna juvren fick mig att släppa tillbaka honom hos henne, och vips var han en liten unge igen. Oj vad han blev tvättad och oj vad han diade. Nu är de trötta och jag med. Men jag håller koll!